Idrottsverksamheten i den tämligen avlägsna staden Hudiksvall, med Strands IF och Hudiksvalls IF som aktiva idrottsföreningar, inspirerade brukssamhället Iggesund att starta en egen idrottsklubb. På "bruket" hade man länge nog följt den växande verksamheten, när pionjärerna ansåg att tiden var mogen för Iggesund att ta upp konkurrensen med stadsborna på löparbanor, fotbollsplaner och i skidspår.
Redan vid bildandet av klubben märktes en stark livsvilja bland de idrottsvänner som 1921 lade grunden till vårt anrika Iggesunds IK. Den starka livsviljan kanske också berodde på att föregångaren, Iggesunds Idrottsförening, som såg dagens ljus redan 1907, saligen avsomnade efter endast ett par års tillvaro.
Denna gång skulle den nyfödda få en bättre start. Förutsättningarna i samhället hade också förbättrats i och med att den nya stora industrin, Cellulosafabriken, tillkommit några år tidigare. Iggesund hade blivit ett samhälle av större och modernare format, med den tidens mått mätt. Iggesund hade nått den imponerande siffran av cirka 2.800 invånare.
Vid val av interimsstyrelse den 12 juli 1921, utsågs som de första fyra funktionärerna i klubben ordförande Helge Eriksson, sekreterare Sigfrid Nilsson, kassör Verner Karlsson och materialförvaltare Holger Knutsson.
Första idrottsplatsen
Som plats för idrottstävlingar hade man redan en tid använt ett område intill gamla rörverket, söder om Iggesundsån. Innan det första historiska mötet den 12 juli 1921 avslutades, hade 16 personer anmält sitt inträde i Iggesunds IK.
Organisation
Innan det första verksamhetsåret var slut hade Iggesunds IK byggt upp sin organisation till det mönster som gällt inom klubben framledes. Man hade indelat verksamheten i sektioner för fotboll, allmän idrott och skidåkning. Man hade utsett ansvariga för de olika grenarna och man hade gjort en noggrann fördelning av detaljuppgifter.
Det första årsmötet hölls 17 februari 1922 i Iggesunds auditorium, det vill säga nuvarande Iggesunds kyrka, som för övrigt blev lokalen för många klubbmöten även i fortsättningen. Klubbens räkenskaper under första halva levnadsåret balanserat på 624:77 kronor och behållningen utgjorde icke föraktliga 108:50 kronor. Medlemstalet hade ökat till 52.
Fotbollen
Redan 1922 deltog IIK första gången i hälsingemästerskapet i fotboll, då Ljusdal besegrades med 4-2, trots att det på den tiden tog sju timmar att resa till matchen. 1924 uppläts ett område intill cellulosafabriken till ny idrottsplats, Ankarvallen. Planerna att bygga en ny modern idrottsanläggning hade funnits under många år. 1965 skedde byggstarten vid Movallen och två år senare invigdes arenan. 1985 flyttade också IIK:s kansli upp till Movallen.
Storhetstiden
Seger i Hälsingeserien 1931-1932 och avancemang till Norrländskan. Marsch genom Norrländskan 1932-1933 och som första hälsinge lag till Uppsvenskan. Fem seriesegrar i Uppsvenskan fick spelare och supporters uppleva och glädja sig åt under åren 1939-1946, men också genomlida tolv kvalmatcher- innan det hände! Drömmen uppfylldes 1946. IIK gick till div II Norra, på den tiden fanns endast två div-II serier i landet. Kravet från Svenska Fotbollförbundet för att IIK skulle få kliva upp i div-II Norra var att IIK fick förbinda sig att avsäga sig ett eventuellt avancemang till allsvenskan! Det ansågs nämligen att lag norr om Söderhamn inte var lämpliga att spela i de högre divisionerna. Stjärnan dalade tyvärr snabbt. Besöket i tvåan blev endast ettårigt, och under de följande åren åkte IIK upp och ned mellan div III och IV. I mitten av 1980-talet genomled klubben en rad av tunga år, med minskande medlemstal- bland annat på grund av att simning och gymnastik inte längre fanns med under IIK:s fana- och få idrottsliga framgångar. Förutom inom damfotbollen som nu etablerats sig på allvar.
Damernas segertåg
Damfotbollen gjorde sitt intåg i Iggesunds IK 1972 och framgångarna lät inte vänta på sig. Snabbt etablerade sig damlaget som ett av landskapets bästa och redan 1974 nådde laget ända till DM-final. Första DM-guldet kom 1978 och framtiden såg mycket ljus ut. Bara några år senare hade scenen förändrats. 1981 diskuterades en nedläggning av damfotbollen på grund av brist på spelare och ledare. Men nedläggningen skulle låta vänta på sig ytterligare några år. Damerna lyckades helt oväntat greja ett nytt DM-tecken och klarade också av att fortsätta att spela i div II. 1992 flyttades laget ner i div III. Fortsatta svårigheter med att nyrekrytera spelare och ledare innebar att damfotbollen lades ned 1995. 1997 startade IIK åter upp damfotboll och har nu lyckats återvända till div II under 2014.
Simningen
Under de år fotbollen gick framåt hade också klubbens idrottsprogram i övrigt breddats. 1934 lämnades årsberättelser även från bandy - och boxningssektioner och 1935 skymtade även brottning i verksamheten. 1936 utsåg klubben en simsektion och ytterligare en gren växte ut på programmet. Simsframgångarna kom snabbt och slag i slag under många år. DM-tecken och Norrlansmästerskap hamnade hos IIK:s unga simmargarde. Bland de många framgångarna lyste Nisse Hjelms och Margareta Jansson (Gustavsson) namn allra starkast. De utvecklade genom lokala klubb - och distriktstävlingar till den svenska eliten med framgångar såväl i SM som internationellt. Bland de stora namnen i början på 1980-talet kan nämnas Carina Widén, Carina Evertsson och Anci Nyström. När Anci 1980 tog brons på i JSM var det den främsta insatsen på många år för en Iggesundssimmare. 1981 bröt sig simsektionen ut ur IIK:s verksamhet och bildade egen simklubb.
Gymnastik, friidrott, ishockey
En verksamhet som klubben och samhället betraktat som verkligt angelägen men som legat utanför den egentliga tävlingsidrotten har varit gymnastiken. Samma år som simningen bröt sig ur IIK bildade även gymnastiken en egen förening och klippte banden med sin gamla moderförening. Friidrotten levde också länge kvar i klubben och många namn och fina prestationer under åren. IIK:s främste friidrottare blev Bosse Nilsson, tyvärr alltför tidigt bortgången. Hans karriär innehöll bland annat en tredje plats i JSM på 400 meter 1952, DM-titlar, triangelmatcher och satte hälsingerekord på 400 meter. 1953 blev han dessutom uttagen i landslaget. Ishockeyn togs upp i klubbens verksamhet 1940 och höll sig genom åren på en hygglig distriktsnivå. Störst betydelse hade ishockeyn när det gällde att hålla igång stora skaror ungdomar under vintersäsongen.
Fusionen med HIF
Mången blå-vit IIK tår fälldes hösten 1984 då ett extra årsmöte beslöt att lägga ner IIK och bilda en ny förening- Iggesund/HIF. 1990 återuppstod Iggesunds IK under eget anrikt klubbmärke, till glädje för de gamla "bruksarna" som minns "att allt var bättre förr".
"Frobbe" lägger grunden
Ungdomsverksamheten, som under alla år varit synnerligen aktiv och bred, har aldrig tappat sin glans: härifrån rekryteras ständigt nya talanger till de större uppgifterna. Den som otvivelaktigt betytt mest för ungdomsverksamheten under åren är Sture Froberg. I över 40 år hängav han sig helhjärtat åt ungdomarna i Iggesund. Han började sin bana som klubbledare redan 1954. För sitt mångåriga engagemang i klubbens verksamhet utsågs "Frobbe" till hedersledamot i klubben 1985. "Frobbe" har också under 1999 tilldelats den högsta utmärkelsen en ungdomsledare kan få av Svenska Fotbollsförbundet, grattis "Frobbe".
Sture syntes ända fram till sin död 2011 på såväl serior- som ungdomsmatcher. Hans porträtt hänger inne i Camp Igge Arena som en välförtjänt påminnelse om allt han gjort för klubben.
2000-talet
Efter en svänging start på millenniet där de sportsliga framgångarna var sparsmakade och intresset började dala hos ungdomarna påbörjade föreningen ett sort arbete med mål att vända den trenden och samtidigt göra något bra för bygden. Det största ögonblicket i det arbetet skedde i januari 2013 då Camp Igge Arena stod klar för invigning och den lilla föreningen på bruksorten hade lyckats med något många i betydligt större städer och klubbar hade gått bet med. En multisportarena där även evenemang av det mer kulturella slaget kan hålla till. Med arenan och ett hårt arbete från de många engagerade i föreningen kunde man se en förändring med fler medlemmar, utövare och dessutom sportslig framgång för såväl ungdomar som seniorer.
Slutord
Iggesunds IK har med bruksanda byggts på stabil grund. När framgångar avlösts av svårigheter, har klubben ändå ständigt utvecklats och genom åren varit betydelsefull för ungdomars sociala fostran, gemenskap och friskvård på samhället.
Denna skrift är till största delen ett utdrag ur Lars Nordströms Iggesunds IK 1921-1996 plus en del smärre förändringar och uppdateringar av:
Lars Vestling. 1999-07-07
Joel Nordkvist 2014-10-15
