Viktor som jag haft under tiden i abk och som jag alltid sett som en monstertalang med alla förutsättningar att lyckas inom vilket bollsport han än skulle välja. 

När Viktor flyttade hem från Umeå med lite tilltufsat självförtroende och en del  surrade om "fel inställning och för lat" för att lyckas så snackade vi en hel de om dettal. Han valde fotbollsspel i Iggesund och bandy i HB och sakta men säkert så fann han självförtroende igen. Han satt nästan hela våren på bänken i Iggesund, gjorde bra inhopp men vi var hela tiden aptydliga med att då polletten trillar ner och summan av helheten är större än de lösryckta delarna i hans totala spel så skulle han bli bäst i serien. Efter sommarsemestern hände något, han kom till träningen och var som en maskin. Sprang hela tiden, både offensivt och defensivt. Stöttade Backström som han hade bakom sig på ett fantastiskt sätt defensivt och blev just den ledande spelaren jag visste han var redan i ABK. Han spelar en direkt avgörande roll i de tre första matcherna på hösten för oss. Men ännu mer tycker jag han utvecklades som människa, ödmjuk, hårt arbetande och jävligt mån om gruppens framgång var saker han utvecklade under den här tiden.  

När vi sedan gick till kval i fotbollen och innebandyns seriepremiär stod för dörren så tog klubbarna Iggesunds IK och Hudik/Björkberg IBK ett grepp som jag tror är riktigt på rätt väg. Anders Hallberg och Tomas Elving lade prestige och klubbhjärta åt sidan, satte sig ner och pratade utifrån vad som är bäst för INDIVIDEN. Ingen press från någon av klubbarna sattes på spelaren och detta tror och hoppas jag att föreningarna kan spinna vidare på. 

Jag har lovat Viktor att se en match innebandy i många år utan att det blivit av. Nu blir löftet att i Allsvenskan ska jag se en, med halsduk och allt som hör till (har man bandyportfölj?), för lag som jobbar hårt för varandra offensivt och defensivt är ju alltid kul att se, oavsett sport. 

Grattis Viktor, grattis HB!   

Tweeta